Från en Mälarfiskare till en annan
Att fiska i en ny sjö kräver tid, en viss kunskap och en massa tålamod. Tid och tålamod överlåter jag helt till er, men vet att det man ofta letar efter är kunskapen kring en viss sjö. Man googlar, söker på youtube, frågar runt i forum. Man vill ju få fisk då man åker ut på sjön, alternativt fiskar från land. När jag växte upp så fanns ingen lättillgänglig info och man fick förlita sig på några få fiskeintresserade personer i sin omgivning, så som morfar, grannen på landet, ytterligare en granne på landet samt skrönor och berättelser. För att bygga sin kunskapsbank så krävdes det verkligen just tid, tålamod och, om man hade råd, prenumerationer på fisketidningar.
Mälaren, som den här korta texten handlar om, är en av Sveriges största sjöar och har ett stort bestånd av gädda, gös och abborre samt mängder av andra arter. Det jag kommer fokusera på är mälargäddan och hur jag tänker kring att hitta den och sen fiska på den. Mitt mälarfiske efter gädda har till största delen bedrivits i Stocholm och dess närmaste omgivning och då särskilt Södra Björkfjärden.
Gäddan finns i vassen, sa Morfar. Hittar du den inte där så är det för att den just nu inte vill äta. Men den är där. Han lovade dyrt och heligt- och givetvis fångade jag gädda i vassen. Även en del stora. Med den morfar-visdomen tog jag mig an mälaren.
Första vass-passen i mälaren var brutalt hårda där jag i princip aldrig fick napp annat än av 50-55 cm gäddor. Tyvärr, för min sons fiskeintresse, så var han med under denna tid av kämpande och tyckte nog att pappa inte riktigt visste vad han höll på med. Han hade rätt. Jag visste i ingenting om Mälaren och hur man fångade dess gäddor.
De första riktiga pusselbitarna lades i årstaviken där det finns ett flak på 1-5 meter med fina kanter. Helt plötsligt började jag få ordentligt med gädda. Även gädda med bra storlek. De största högg mellan 3-5 meter och i närheten av de fläckar av gräs som fanns. Jag analyserade årstaviken rätt ingående och tog sen med mig den lärdomen till ställen jag tyckte liknande årstaviken. Nu började det hända grejer. I områden där jag tidigare kastat betet mot vassen, gjorde jag tvärtom. Jag såg till att ha vassen i ryggen och istället kasta utåt. Utåt mot den djupare delen. Under den här tiden gick jag även en ekolodskurs där jag lärde mig urskilja de olika bottentyperna. (Mer om det i kommande artiklar kring abborre och gös).
Det som verkligen var signifikativt för den delen av mälaren jag fiskade i var att leta gräs. Skulle man få gädda så gällde det att hitta gräset. Gärna på 3-4 meters djup. Vid anträffande så riktades kasten mot utkanten av gräsbältet.
Fick jag inte gädda där så fortsatte kastandet (givetvis) men då lite djupare. Jag brukade stanna runt 6-8 meter och sen vända tillbaka och lägga kasten från en annan vinkel.
Metoden funkade allra bäst för mig från juni fram till september slut.
Innan och efter det så bedriver jag fisket runt betesstim, grynnor med stora djup runt, eller vid den djupare delen utanför större vikar. Det är så jag fått mina största gäddor i mälaren.
Givetvis finns det undantag, massa undantag där jag och andra fångat fina gäddor i vassen, även i Mälaren. Men det är som med allt fiske - det är undantagen från regeln som ger den extra kryddan, och gör att vi fiskare alltid har något att prata om.
Alltid :)
Här har ni några filmsnuttar när vi fångar mälargäddor på det sätt som beskrivits ovan.
( tidigt vårfiske i mars. Direkt efter islossning. Denna tag testade vi att fiska ett, för oss, helt nytt område runt en het mälarspot. De största gäddorna högg mellan 7-9 meter. )
(Här har gräset precis börjat komma upp och jag ”guidar” Josef till hur han ska lägga kasten)
(Här fiskar vi en djupkant runt en större gynna där det precis kommit gräs. Skulle tro i mitten på juni. Vi skulle precis dra vidare när det klipper två fina mälargäddor)
Skitfiske på er!!
Pär
Happy Angler PRO TEAM
